ArtRAVE part 2 - Stockholm

 
 
Stockholms upplevelsen var för mig helt annorlunda än Herning upplevelsen. Jag köade inte bara i en halvtimme, utan i ett halvt dygn för att få se Gaga igen. Resan började klockan 06:27 när jag och min kompis Dennis satte oss på tåget i Norrköping med våra solstolar, filtar och annan nödvändig packning. Vi kom till Stockholm, köpte frukost och drog sen direkt till Globen och vi var framme runt 9-tiden.
 
 
Väl där fick jag könummer 66 (inte 99...) utav Rosa, sen var det bara att gå omkring som en själv ville. Jag gick runt och hälsade på alla jag kände/kände igen från facebook och twitter, inklusive de jag träffade i Herning och människor jag har haft meet-ups med men också väldigt många jag inte träffat förut. Min solstol höll min fysiska plats i kön, men jag tror det är ganska säkert att säga att jag inte satt i den en enda gång. Jag satt med Dennis och hans kompisar längst fram i kön, jag gick runt med Linnéa i gallerian, åt och laddade telefonen i ett hörn utanför toaletterna. Dennis och jag picknickade på pizzabullar och kladdkaka som vi tröttnade på direkt, men ändå åt bara för att vi hade skämtat om det hela veckan. #artCampPIZZABULLE #artPICKNICK
 
 
Dagens outfit blev som ni ser ett par svarta tights med blå blommor, en matchande blå choker och samma linne jag hade på mig i Herning gömmer sig under tjocktröjan.
 
Så höll vi på ända tills det var dags att bli insläppta i arenan, vilket var runt 17-18. De flesta skulle kanske kalla det enformigt eller långtråkigt, men det var allt annat än det (trots vad Linnéas bilder på mig säger)! Det var fantastiskt att få spendera en hel dag med människor som mig; med gemensamma intressen, gemensam idol och gemensamt stora drömmar. Det var också väldigt befriande, för äntligen kunde jag diskutera en utav mina största idoler och inspirationer utan att någon avbröt utav annat än samma upphetsning som jag kände av att få prata om henne. I en hel dag fick jag prata non-stop om henne utan att någon obekvämt eller ointresserat tystnade eller försökte byta ämne så fort jag nämnde hennes namn, det var verkligen en otroligt skön och lättnande känsla.
Det var också jättehärligt att äntligen få träffa personer en endast har sett profilbilder på i flera år, jättekul att både känna igen och bli igenkänd. 
 
Tyvärr tog jag inte många bilder alls i kön, vilket jag ångrar jättemycket. Hade jag gjort det så hade minnet kanske hunnit bli fullt innan konserten så jag hade kunnat lista ut att anledningen varför jag plötsligt inte kunde ta några bilder längre var den nya funktionen "senaste raderade" som fungerar som så att alla bilder du raderat endast förflyttas till en ny mapp. För det är ju verkligen inte så att om en väljer att radera sina bilder så vill en få bort dem från telefonen. Jag hade alltså alla mina 1000+ Herning-bilder kvar på telefonen och förstod inte det förräns efter konserten, så jag har faktiskt inte särskilt många bilder ifrån själva showen heller, haha.
Men anyway, vi fortsätter och jag får försöka få tusentals ord att berätta och föreviga mer än bilder.
 
 
Alltså...när togs den här bilden? haha.
 
Efter att ha stått upp i en timma i kön för att få nya early entrance-armband, efter en halvtimma med sista kisspausen och sista kladdkakan så släpptes vi in i arenan. Det började med att kösystemet kraschade totalt, människor med könummer 80-90 trängde sig före mig och Dennis och i hämnd gjorde vi samma sak. Sen köade vi väl ytterligare 30-40 minuter inomhus innan vi skulle släppas in på golvet och just då vart sjukt trött på att vänta. Sen släpptes vi in, jag och Dennis tog platser nära catwalken fast på andra sidan av där jag stod sist för att få se henne ifrån en annan vinkel.
 
 
Serg, Tobbe och Denkan
 
Väl därinne fick vi vänta ytterligare ett tag innan förbanden Breedlove och Lady Starlight skulle börja spela, då var verkligen mitt humör på botten för att jag var så trött på att vänta men jag lyckades hitta ännu fler vänner jag inte hade hälsat på så jag stod ut. Jag fick också höra på twitter att Gaga's team stod ute i publiken för att se förbanden, så jag och min vän Serg drog iväg för att leta upp dem. Vi lyckades få syn på hennes assistent Lane Bentley, hennes hårstylist Frederic Aspiras och någon vi tror var hennes lillasyster Natali. Vi ville ta bild med dem, men pesonen vi mest var ute efter att få träffa var hennes koreografs assistent Lacee Franks. Vi såg henne, men hon sprang och vi vågade inte springa efter för att hon såg så upptagen ut och när vi vände oss om så var alla borta. Det var kvällens fail, men ändå jättekul att ha fått se några av personerna bakom Gaga's fabulösa show på riktigt!
 
Vår lilla jakt efter the Haus of Gaga gjorde så att vi missade både Breedlove och Starlight, men de gjorde inte mig så mycket. Sen blev det ännu mer väntan och jag började nästan lacka ur, men tillslut blev det äntligen dags för att få se artRAVE en andra och sista gång. Här är de få bra bilderna jag lyckades ta!
 
Gaga och Tamina Pollack-Paris under Venus.
 
Alla bilder är tagna med en iPhone 5s.
 
Sen tog ju som sagt minnet slut och jag orkade inte lägga ner tid under konserten för att lista ut vad problemet var tyvärr. Det var kanske lika bra, eftersom att det gav mig mer tid att njuta, dansa och verkligen göra det bästa utav mitt sista artRAVE. Jag lyckades även knuffa till någon person som hämtade öl, som sedan hotade med att döda mig nästa gång det hände. Hen fortsatte sedan att stirra på mig och snacka med sin partner om hur mycket hen ville slå ner mig under resten av konserten tills jag bytte plats för att jag blev så obekväm. Some drunk people, eh?
 
Så här i efterhand minns jag inte mycket alls utav konserten. Det bästa och starkaste minnet jag har är ifrån en utav mina favoritlåtar MANiCURE; jag och Dennis hade kastat upp ett par skor på scenen med brev och lappar i, de landade precis bredvid Gaga men hon ignorerade dem. Sen i mitten av andra versen så kommer en utav hennes dansare Tamina och verkligen vräker ner dem ifrån scenen, rakt i huvudet på Dennis och mig. Sen kastade vi upp dem igen under slutet av Do What U Want men hon ignorerade dem igen, dock fick vi inte tillbaka dem den här gången utan hennes dansare Asiel tog dem med sig och typ gömde dem under pianot under Jewels & Drugs, haha. 
 
 
RIP mina 11 cm höga platåskor ifrån Nelly 29/6-2014 - 30/9-2014. Jag hade endast planerat att ha dem den här kvällen så det är egentligen ingen jättestor förlust för mig. Hoppas att någon i Hauset har dem, men det är antagligen Globen, haha.
 
Efteråt så gick allting väldigt fort, men jag hann säga hej då till Linnéa och Serg innan jag åkte hem.
Post-rave depressionen hade redan kickat in under konserten, och jag var så trött och nere att jag inte orkade prata efteråt. Dagen efter var också väldigt diffus, jag bröt ihop och grät vid minsta lilla ansträngning eller så fort någon twittrade om kvällen. Just då var det också väldigt jobbigt att se alla mina vänner lägga up sina selfies med Gaga som de tagit utanför Grand Hotel i Stockholm efter konserten, men nu är jag bara glad för deras skull. Sist, 2012, höll denna bittra känslan i sig i flera månaden men denna gången släppte den nästan direkt.
Jag har aldrig på riktigt försökt att träffa henne eller fått möjligheten attvänta utanför hotellet, så det känns ganska meningslöst att störa sig på att andra har det. Jag vet att min dag kommer om jag bara får börja försöka. Jag är  ändå glad att mina vänner fick träffa Gaga och att de fick henne att känna sig så välkommen att hon stannade två dagar extra. Förhoppningsvis betyder det att hon återvänder till Sverige/Skandinavien/Europa 2015/2016.
 
 
Här hade jag lyckats lista ut problemet med telefonminnet och tog en sista selfie innan jag och pappa åkte hem.
 
Ska jag nu utvärdera de här två dagarna lite kort så kan jag säga så här: i Herning bjöd Gaga på den bästa konserten, i Stockholm hade hon skapat den bästa köupplevelsen. Något utav det bästa med konserten var att hon sjöng Yoü and I, det sämsta var att hon hade skippat de flesta andra låtarna från Born This Way-albumet. G.U.Y, Donatella, Venus och MANiCURE hade de bästa koreografierna. Sloan-Taylor Rabinor och Montana Efaw var lika snygga och grymma på scen som alltid, jag är föralltid kär i dem två. Hela artRAVE var så annorlunda mot The Monster Ball och Born This Way Ball, de var mer som musikaler/poprock-operor medan det här bara var ren fest och firande av oss, fansen, och vår relation till Gaga och musiken. 
 
 
Konfetti ifrån de hundratals konfettiexplosionerna under konserten. Det regnade grisar, stjärnor, kors, snäckskal och marijuana-blad i alla regnbågens färger.
 
Det känns som igår när jag var i Åre och på toppen utav en backe när jag får sms om att jag har Little Monster Zone biljetter till två länder. Det känns sjukt att allt är över nu och att det kommer ta minst något år innan jag får se henne igen. Det finns inga ord för att beskriva hur tacksam jag är för de här två dagarna. Jag är så tacksam för pappa, som bokade biljetterna, bjöd mig och Dennis på tåg, ställde upp på att skjutsa hem mig ifrån Stockholm mitt i natten och på att köra 7 h ifrån Herning till Jönköping. Tacksam för min syster, Linnéa, Sara, Linda & co + Dennis, Amanda, Rosa, Julia L och alla ifrån Stockholmskön som verkligen förgyllde upplevelsen. Tacksam för Gaga och för att hon finns. 
 
Jag skulle kunna fortsätta skriva i en evighet, men jag tror att jag avslutar här med en bild på den bästa merch-tröjan ifrån Herning. SLAY ~
 
 
slay mama yaaasss gaga yaaass you look so beautiful gaga yass slay


ArtRAVE part 1 - Herning

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inläggen, men de blir ändå två eftersom att det var två dagar med helt olika upplevelser. Jag skriver som vanligt mest för att jag ska minnas och för att kunna ladda upp lite bilder jag inte vill tappa bort. 
 
Första dagen, i Herning, var helt underbart. Vi anlände tidig eftermiddag och checkade in på vårt hotell. Sen var det dags att raveifiera sig litegrann (med betoning på litegrann). På kroppen hade jag på mig ett svart linne och mina rosa, blommiga favoritbyxor med matchande rosa choker och örhängen, samt mitt venus/kvinnosymbols-halsband. Även lite av mitt rödlilarosa hår också tittade fram just den dagen och kunde matcha resten av outfiten! Sminkningen var mycket enkel; svart och glittrig eyeliner plus ifyllda ögonbryn.
 
 
Simple as that.

Såklart så missade vi bussen till arenan medan vi gjorde oss i ordning, så vi var tvungna att ta en som gick endast en halvtimme innan in-checkningen för oss med Little Monster Zone-biljetter. Vi hann som tur var, men hade vi inte det hade vi gått miste om både tidigt inträde in på golvet och merchen som vi betalat extra för. Jag höll verkligen på att bryta ihop där ock då, men vi hann som sagt och paniken började lägga sig samtidigt som tagget inför konserten reste sig, vilket resulterade i att det var en väldigt skakig Tez som räckte fram handleden för att få det guldiga armbandet som skulle ge mig inträde till golvet. Gud välsigne den fina dansken som satte på mig armbandet, hen gjorde verkligen sitt bästa för att lugna ner mig ("Er du nervøsDu skal ikke være nervøs!").

Väl där inne fick vi sätta oss i kö. Jag lyckades hitta min kära vän Linnéa som jag tappade kontakten med under dagen, så jag och min syster slog oss ner vid henne. Det var verkligen jättekul att äntligen få träffa henne, vi träffades/sågs på Born This Way Ball men det har jag tyvärr inte något minne utav så jag är verkligen tacksam över att jag fick spendera denna kvällen med henne!
 
 
 
Nea paparazzi-ade mig mig, jag och sis tog selfies och det skickades ut papper som skulle hållas upp under konserten, men efter en knapp halvtimma så släpptes vi in. Eftersom att vi hade Little Monster Zone-biljetter så släpptes vi in först av alla, och vi kunde bestämma precis vart vi ville stå. Först tänkte vi stå vid huvudscenen längst fram, men vi fick syn på fler vänner till oss vid mitten nära hörnet av catwalken så vi förflyttade oss dit istället. Det är jag mycket glad att vi gjorde, därför att 1) hon var knappt vid huvudscenen. 2) jag såg huvudscenen mycket bättre därifrån än vad jag hade sett där framme (jag är 150 cm lång). 3) jag såg allting jättebra, hela tiden. 4) vi var så otroligt nära catwalken, vi var så jäkla nära henne? 
 
 
 Underbara Linda, Sara, Linnéa R, Linnéa N, jag, Josefine och lillsyrran Maria. Bästa sällskapet, ärligt talat.
 
 
Först ut var världens sötaste Lady Starlight i världens sötaste klänning som förband. Hon DJ-ade deep house i 40 min, det var svinmysigt de första 10 och säkert hade varit det om en inte var så himla pepp på att se Gaga.
Efter Starlight fick vi vänta ytterligare 30-40 minuter innan allt satte igång och the one and only intog scenen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om konserten, mer än att det var så jäkla underbart och befriande, så jag lägger upp lite bilder istället. 
 
 
Alla bilder är tagna med en iPhone 5S.
 
Älskade hela konserten jättemycket, men favoritstunden var under Born This Way. Hela golvet höll upp skyltar med orden 'thank you' och hela arenan stampade fötter för att visa all vår tacksamhet till kvinnan, för låten som har befriat och förändrat livet för så många utav oss. Jag grät, hon grät och vi grät ihop allesammans när hon lät oss sjunga med. Så otroligt vackert, så mycket kärlek! Också låten Partynauseous samt Swine, två grymma låtar som fick hela publiken att dansa. De flesta av er som känner mig vet ju också att jag är ett lika stort fan av Gagas dansare som Gaga själv, de var mina första riktiga girlcrushes plus, de inspirerar mig väldigt mycket och det var superkul att även få se dem live igen. Dock så ger de verkligen 250% på scen, vilket också är anledningen till att jag endast fick till en skarp bild på dem.
 
 
 
Efteråt träffades vi, tog bild med Lindas flagga och började tagga att vi skulle få se hela konserten igen om bara 3 dagar. Jag är otroligt tacksam över att de ville ravea tillsammans med mig, det var verkligen superkul att få dansa och flippa ur med riktiga fans! Som Linnéa R sa: I was living! Egentligen har jag bävat inför de här konserterna då jag inte känt mig som ett fan överhuvudtaget, ni som läste mitt förra inlom Linnéa sa: I was living! Vi får se vad som händer helt enkelt.
 
Detta var då om kvällen i Herning, jag ska försöka skrapa ihop ett inlägg om Stockholmskvällen också. Vi hörs då, paws up så länge!